Paul Rosenquist

Still going strong här i Sevilla. Det rullar på fint, men inte helt utan sin lilla ups and downs förstås. Har lärd mig ett antal saker i vecka i allafal: Ja, killar har också PMS (mens), Paul är inte helt oförstörbar, och jag kan stråka ta hand om stryning, och göra alla calls som behövs för att ro ett ok lopp.

Idag var det hade vi lite PMS i båten kändes det. Inte konstigt kanske om man nästan aldrig är längre en 2 meter ifrån varan 24 timmar om dan. Jag tyckte att Peter klev med fel ben ur sängen och Peter tycker säkert tvärtom. Vi hade ett stabil styrka pass på morgonen och den gick bra. Sedan gick vi ut för 70 minuters LSD rodd. Det brukar kännas riktigt hemskt för ungefär 20 minuter efter styrka, men det är vanligt och det brukar blir bra efter det ändå. Inte idag. Det kändes spänt och kort. Nått som jag hela tiden försöker motarbeta. Till slut blir man irriterad och då får man nått helt galet. Sånt händer även i singel och då kan man väll på nått sätt vända på det genom att avreagera genom att ror riktigt hård eller tvärtom. I en dubbel måste man lösa det tillsammans och ibland orkar man inte det. Inte vår bästa 16 km senare la vi Suzy Lee med en bestämd bank tillbaka på hennes plats.
Under lunchen tog jag en promenad men min vän som jag egentligen saknar så mycket men inte träffar för att det känns så o-social, nämligen min Ipod (musik spelare). Det var skönt. Nosa runt lite i båthallarna, forska runt lite bland släp parkeringen och fundera lite löst över ingenting.
Ja, då är det plötsligt halv fyra igen och kommer dom över ivriga tvillingarna redan ombyt till båtplatsen för att höra hur deras pass ser ut av Thor. Thor skulle filma idag så vi ska nog ut tillsammans med dom. Träffar Peter i omklädningsrummet och vi sättar på oss norra ‘fräscha’ tränings kläder. ‘Sugen att ror lite längre? typ 24?’ frågar jag. Nej. Sejar Peter. Varför inte? Nej. sejar han. Förbannat läger jag årorna ute på bryggan. Efter 4km glider båten fint! Jag ljuger lite om hur länge vi har rott och plötsligt befinner vi oss vid bron längst bort och har rodd nästan 80min. 30minuter kvar för att komma hem Det blev ett skön pass, och vi rodde bra igen! Härligt. Klockan var tidigt och vi orkade inte vänta 2 timmar för vår gratis middag på hotellet. Vi gick hem och lagade en mustig pasta och bytte vår sista middag biljet till en lunch biljet för imorn.

Före fredag var det lite sådär bra. Jag satt torsdag kväll på kanten av mitt säng och kunde varken resa mig, lägga mig eller andas mer än 20% i. Otroligt obekvämt. Vad i helvette är det här nu. Det kändes som ett revben på vänster baksidan. Den hade redan knällt lite innan och i vändningar kände jag den. Nu var det helt galet. Kunde knapt sova och varje gång jag fick vända fick jag typ göra all möjliga omvägar för att komma till rätt läge. Riktigt oroligt att det kom från rodd gick jag till Thor på morgonen som skickade mig till läkaren som skickade mig till ett stället där man ta Xray. Den vissade ingenting och jag fick inflamations tabletter. Ingen träning den morgon då. På eftermiddag kunde jag inte hålla mig och ville jag känna hur det gick att ro. Vi skulle gå ut 4km utan press. Det blev 14 km utan press, och det gick ok.
Den kvällen blev det inte sämmre och jag kunde nästan ler igen. Nästan.
Lördag var det nämligen nån mega stor rodd tävling på banan med över 1000 startande båtar. Helt galet! Så var det 90 singlar, 66 dublar, 40 åttor etc…2000m seedade heats med 6 båtar och snabbaste tid vinner. Målet är typ att som klubb samla så många poäng som möjligt. Ganska kul concept för så off season. Dom hade lockad ditt Norska studenter Roklubb som fick halva resan och hela helgen sponsrad av tävlingen. Dom ställde up i alla klasser med 10 pers och hade kul. Vi skulle ro dubbel loppet för att få en vecka gratis mat på hotellet och slippa betala banavgift för dagarna då tävlingen pågick. Vi är tydligen lättköpta…FOOD!
Roligt var naturligt att ro mot Norska dubbeln som har gått så bra föra året och var i OS final i Athen. Tyvär hörde vi att Mårten hade kastad in handuken och att Nito (starkaste killen) sitter utan partner just nu. Han rodde då med Stigan som rodde 4x mot Henke i 2000. En stor jäkel som tydligen kan ro. På morgonen när jag vaknade kände jag att min spare rib var mycket bättre! Vi skör sa jag till Peter! Ingen show, vi skör fullt! BRA!
Vi drog kanske 300 hårda drag i vår uppvarming där vi typ alldrig har rodd över 28 takt med mig på stroke. Hur starten skulle gå var ett helt annat mysterium.
Efter en fals start komm vi iväg. Jag tyckte väll att det inte var så tokigt, 42 takt, men folk försvann överallt. Nito hade direkt öppet vatten och jag såg dom aldrig mer. Rytme rytme rytme var mitt mål. Måste hitta ekonomi i vad vi gör och håla över 32 takt, då måste det gå tillräkligt for för oss för att vina det här tyckte jag. Efter 750m äntligen hittade vi det. Alla Spanska lag som gick ut hård hade då redan droppad av lite men Norbaggarna var ff borta. Efter 1000 märkte jag att dom började synnas lite igen och innan bron 800 kvar gav jag ett call att öka tempot! Vi fick up det till 34 igen och snabbt låg dom bredvid oss. Då callade jag varje 250 och vi flög förbi dom. Skönt! Vi rodde hård i och jag var riktigt nöjd med hur jag kände mig under hela loppet. Bra kontroll och vi fick ut det vi hade. Hade det varit på en erg hade det varit ett bra resultat kändes som. Vi måste blir sjukt mycket snabbare en vi är nu, men att ligga och trycka mil efter mil i 20 takt bidrar väll inte till farten just nu…
Dagen efter rodde vi åtta med Normän (aldrig mer enåra förutom med SRF båt!).

Ja, inte så jätte många dagar kvar, men en hel del träning endå. Passa på krama ut det sista nu!

Ok, Peter börjar snarka nu,….jag ska läsa ett par sidor i min Clive Cussler bok nu som är verkligen sjukt spännande. Kan rekommenderas!

Hasta luego!